| EKOLOGISKT LANTBRUK - ETT STEG PÅ VÄGEN TILL SOLSAMHÄLLET Artur Granstedt
Ca 80 % av mänsklighetens energianvändning baseras på gammal fossilt lagrad solkraft. Det mest överhängande hotet är inte att de fossila olje-, gas och kollagren tar slut. Vad som händer när vi eldar upp kol och olja är att vi vrider klockan tillbaka. Vi skickar tillbaka den koldioxid och även andra ämnen som fanns i en för högre liv allt annat än hälsosam atmosfär långt före vår tideräkning. Det var under tidigare geologiska tidsåldrar som en oerhört rik växtlighet band koldioxid ur atmosfären och gav luften det för djur och människor livgivande syret i utbyte mot den organiska substans som nu är fossila kol och oljelager under jordytan. Genom utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser hotas jorden av ökad växthuseffekt. Den ökande växthuseffekten riskerar att allvarligt störa de nuvarande klimatsystemen med förändringar i temperatur och nederbörd som följd. Förändringarna kommer att slå hårt mot den redan nu knappa försörjningsbasen för en snabbt växande mänsklighet, i form av ökad ökenutbredningar, försämrade odlingsbetingelser i marginaljordsområden, översvämningar av lågt liggande redan överbefolkade landområden. Den naturliga vegetationens anpassning är man mera osäker om. Koldioxidhalten var före industrialiseringen (uttryckt i milliondelar av volymen), 280 ppm(v). I dag är den 360 ppm(v) och ökar nu snabbt. Klimatkonventionen undertecknades av 156 länder vid FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992. Man kunde då inte enas om preciserade åtaganden för att stabilisera koncentration av växthusgaser i atmosfären. Men man har skrivit under att atmosfärens koncentration av växthusgaser skall stabiliseras på en nivå som inte ger upphov till farliga störningar av klimatsystemet och så att världens livsmedelsförsörjning ej äventyras. Man vet att för att stabilisera koncentration av växthusgaser motsvarande 550 ppm(v) koldioxid (= en fördubblad halt i jämförelse med 1800-talet) så måste de årliga globala percapita-utsläppen från fossila bränslen minska från nuvarande 1,1 till 0,9 ton C år 2050 (förutsatt att växthusgaserna metan och dikväveoxid ej ökar). Och trots detta skulle man få en global temperaturökning på mellan 1,5 - 4,5 0C enligt det av FN tillsatta organet IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), vars rapport låg till grund för klimatkonventionen som trädde i kraft 1994. Problemet är att vi redan nu i Europa släpper ut 2,5 gånger denna mängd fossilt kol per person (exklusive övriga växthusgaser). Sverige är det land som ligger lägst i Norden med 1,7 ton C medan Finland förbrukar 50 % mer per person. Figur 1 tydliggör den globala problematiken att det är endast 25 % av världens befolkning som använder 70 % av energin. Den Svenska klimatdelegationenen (Naturvårdsverket, 1995) ställer mot denna bakgrund följande frågor:
För att åstadkomma en utveckling som möta denna hotbild krävs en omstrukturering av viktiga delar av industrin och av energi- och transportsystemen. Ny energisnål teknik och förnyelsebara energikällor måste införas storskaligt. Produktions-, transport- och konsumtionsmönster måste förändras i grunden - och här måste i länderna gå före och visa de övriga 75 % av världens befolkning en annan typ av mer ekologisk teknik än den teknik som nu utgör en förebild för många av världens mindre industriellt utvecklade länder. Kina är här ett tydligt exempel vars miljardbefolkning nu står inför sitt industriella genombrott med förändrade konsumtionsmönster och ökad bilism som följd. Hur svårt det är även med måttliga förändringar illustreras av de tillsynes måttliga höjningar av koldixidskatten (från 9 till 18 öre per kg koldioxid) som man nu vill införa i Sverige. Av konkurrensskäl försöker man undantaga stålindustrin, vilket troligtvis ej accepteras av EU-kommissionen. Man vågar ej heller sätta ambitionen högre än att inte öka förbrukningen av fossil energi de närmaste åren. I Finland synes det ej vara bättre. Eldelegationen har uttalat sig för en minskning av energiskatten för att därmed kunna gynna utbyggnaden av kolkraftverkan.
Fig 1. Utsläpp av kol (ton) per capita och befolkningsmängd 1993 i olika länder. Totalutsläpp får man om man multiplicerar respektive rektangels sidor. Källa : Klimatdelegationen 1993. Man räknar med att det är mindre än en tiondels procent (O,07 %) av den inkommande solenergin som genom fotosyntes binds till biologisk energi. Ändock är denna förnyelsebara energi som binds genom växtligheten på jorden 8 gånger större än den energimängd mänskligheten utnyttjar baserad på huvudsakligen fossila källor. Genom andning (respiration), förmultning och förbränning mobiliseras den från solen kemiskt bundna energin på olika sätt. Energin degraderas till värme som fogas till jordens övriga värmeutstrålning (ursprungligen högvärdig solenergi som återstrålar ut i världsrymden). Ännu för hundra år sedan baserades mänsklighetens energiförsörjning på denna förnyelsebara energi. Nu är det enligt vissa beräkningar mindre än 1 % av den fotosyntetiskt bundna solenergin som människan använder till sin energiförsörjning och ungefär 1% till föda. En avgörande del av vår framtida energiförsörjning måste emellertid bygga på att vi bättre utnyttjar solenergin och det gäller inte minst oss här uppe i norden. Vedspillet i våra skogar gör bättre nytta i värmekraftverken än att låta stora mängder förmultna. Energin kan göra bättre nytta via mänskliga aktiviteter. Betydande omprioritering måste säkert också göras av hur vedbiomassan i våra skogar skall utnyttjas mera effektivt. Resor, transporter och hela livsmedelssektorn behöver förändras för att minska beroendet av fossil energi. Större närhet kommer att krävas mellan produktion och konsumtion. De areala näringarna, jord och skogsbruk är långsiktigt den förnyelsebara resursbas samhället i framtiden måste bygga på. Ett samhälle som måste reducera sin fossilenergianvändning med i storleksordningen 60 % för att begränsa skadeverkningarna av den klimatförändring som majoriteten klimatforskare menar redan är påbörjad. Men för detta krävs ett jordbruk som verkligen med solljusets hjälp tillhandahåller förnyelsebara resurser, och som ej som nu självt förbrukar stora mängder fossil energi så att energiutbytet blir negativt. Enligt beräkningar för Tyskland innebär enbart livmedelssektorn i dagens industrisamhälle en belastning av 900 kg kolekvivalenter per person och år (Bossel, Meier-Ploeger & Vogtmann, 1994). Av detta utgör enligt undersökningen emissionen av växthusgaser (energikostnaden) för själva lantbruksproduktionen 50 %, handel, bearbetning och transporter 23 % och konsumentens energikostnader för inköp och matlagning (spis-energi) 27 %. I en medelfamilj utgör enligt beräkningar gjorda vid Institutionen för systemekologi vid Stockholm Universitet (Günter m fl, 1996) livsmedlen den största energikostnaden i jämförelse med energiförbrukningen för uppvärmning av huset, fritid och resor (Fig. 2). En betydande potential till inbesparingar finns i såväl konsumtions, distributions och produktionsleden liksom i de andra livsstilbetingade posterna (cykel och samåkning i stället för egen bil osv) såsom framgår av alternativ 3 (en familj som förbrukar 44 000 kwh/år med ekologiskt odlad mat och i övrigt lever energisnålt enligt beräkningen).
Fig. 2. Livsstil och energiförbrukning. Vid institutionen Organischen Landbau, (Rheinische Fridrich-Wilhelms-Universitet) i Bonn har man arbetat med jämförande systemstudier vad gäller jordbrukets "klimatrelevans" (Haas et al, 1995). Dessa studier ger vid handen att det ekologiska jordbrukets koldioxidbelastning är 60% mindre än i det genomsnittliga konventionella jordbruket och att effektiviteten av insatt koldioxid i förhållande till genom växterna bunden koldioxid är ungefär dubbelt så hög. Dessa resultat överensstämmer också väl med de begränsade studier av energibalansen på gårdsnivå som genomförts i Sverige när man kunnat dokumentera den stegvis lägre insatsen av fossil energi i förhållande till utbytet vid omläggningsprocessen till ekologisk odling (Granstedt och Westberg, 1993). Det är framför allt avsaknaden av energikrävande handelsgödselmedel (för framställningen) och importerade och processade fodermedel som gör denna stora skillnad till det ekologiska jordbrukets fördel (fig 3). Men som också framgår har vi en bit kvar till att göra det ekologiska jordbruket helt soldrivet. Energikostnaden för framställningen av maskinerna och redskapen får vi nog leva med medan själva dragkraften skulle växterna och solen kunna stå för. Fig 3. Koldioxidemission i ekologisk och konventionell odling
Litteratur: Bossel, H.; Meir-Ploeger, A. & Vogtmann H., 1994. Landwirtschaft und Ernährung, in: Enquete-Kommision zum Schutz der Erdatmosphäre des deutschen Bundestages (Enquete-Berichte und Studien), Economica Verlag, Bonn. Granstedt, A. & Westberg, L. 1993. Flöden av växtnäring i jordbruk och samhälle. Aktuellt från lanlbruksuniversitetet, Mark-Växter. Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala. Haas, G.; Geier, U; Schulz, D.G. & Köpke, U., 1995. Vergleich Konventioneller und Organischer Landbau. Klimarelevanz des Agrarsektors der Bundesrepublik Deutschland: Reduzierung der Emission von Kohlendioxid. Berichte über Landwirtschaft 73, 401-415. Klimatdelegationen SOU 1995:96. Jordens klimat förändras - en analys av hotbild och globala åtgärdsstrategier. Naturvårdsverket Rapport 4457
Tel +358 55 452490 |
